Vintern 1889 gjordes det första försöket att starta en idrottsförening, på Kungliga Djurgården av 12 infödda djurgårdskamrater. Dessa beslöt att föreningen inte skulle ta in ytterligare medlemmar. Föreningen saknade stadgar och en enda person utsågs till styrelse, denne kallades Styvben Starke och han skulle förvalta medlemsavgiften på 25 öre/person.

Trots sitt styva ben lyckades han smita med kassan och söp upp vartenda korvöre.

Idén att bilda en förening fortlevde dock och i maj år 1891 arrangerades en stor gymnastik- och idrottsfest i Stockholm. Det krävdes medlemskap i en idrottsförening för att deltaga i idrottsfesten. Den 12 mars kallade därför en man vid namn John Jansson ett tjugotal ungdomar till stiftelsemöte på kafé Alvägen 4 A på Kungliga Djurgården. Den dagen bildades Djurgårdens Idrotts Förening. Inträde kunde endast sökas av boende eller tidigare boende på Djurgården. Medlemmarnas antal blev 29 st. Efter den dagen har Djurgårdens Idrottsförening firat födelsedag den 12 mars varje år.

Redan år 1892 återstod endast 6 av dessa medlemmar och föreningen höll åter på att gå under. Stadgarna ändrades nu och nya medlemmar togs emot, även icke djurgårdsbor och läget stabiliserades genom denna åtgärd. Djurgårdens Idrotts Förening började nämnas med respekt inte bara i Stockholm utan även i hela det uppvaknande idrotts-Sverige. En respekt som lever kvar lika stark än idag.

1956 togs Konståkning upp i Djurgårdens IF och man anhöll om att bilda en egen sektion. Grundarnas namn var Anna Dettner och Carl Liljeqvist. Anna hade uppvaktats av ett antal konståkningsintresserade flickor och hon kontaktade i sin tur Överstyrelsen i DIF och övertalade dessa om konståkningens stora betydelse. Sverige hade fina anor inom sporten, med världsnamn som Magda Juhlin som vann OS-guld 1920, Ulrich Salchow och Gillis Grafström med en mångfald av OS, VM- och EM-guld.

DIF Konståkningssektion bildades och antogs efter avlagt löfte om att några krav på ekonomisk hjälp under inga omständigheter skulle ställas till Överstyrelsen. De aktiva skulle själva klara sin ekonomi. Därmed fick Djurgårdsfamiljen en av sina allra bästa sektioner, som kom att göra många fina resultat genom åren och som sedan dess alltid tillhört Sveriges bästa konståkningsföreningar. En förening att verkligen vara stolt över.

Några kända profiler
En uppmärksammad och något udda konståkningsflicka som tävlat för DIF var Maj-Britt Rönningberg. Hon åkte runt i Europa med en plastis och en egen konståkningsshow. Bl a fick hon uppträda för Frank Sinatra och Ava Gardner som blev mycket förtjusta över hennes sätt att dansa på isen.
Den kände DIF-hockeyspelaren ”Lill-Lulle” Johansson äktade en tysk världsmästarinna i konståkning vid namn Gundi Busch och tog henne så småningom till sin förening DIF, där hon tillsammans med Hans Lindh, f.d. AIK-aren, som hade 11 SM- tecken i konståkning, blev tränare och gjorde DIF Konståkning till landets ledande konståkningsklubb under 60-och 70-talen.

Eleverna var Britt Elfving , Eva Hermansson och Görel Hydén, alla på prispallen vid ett antal Svenska och Nordiska Mästerskap. Eva Hermansson blev Svensk Juniormästarinna för DIF. Britt Elfving erövrade 5 SM-tecken och 3 Nordiska Mästerskap. Britt är DIF Konståknings största stjärna hittills i modern tid. På herrsidan var Matthias Eidmann, Jan Pettersson och Peter Söderholm de mest kända namnen med ett antal SM-och NM-tecken under 1970 och 80-talen.
Lotta Crispin erövrade ett SM-guld för DIF Konståkning. Tränare var hennes berömda mamma Mona-Lisa Crispin, Svenska Dagbladets första bragdmedaljös på damsidan. (i Hinderlöpning).

1991 ombildades Djurgårdens IF och varje sektion blev en egen juridisk förening. Samma år erövrade DIFs Ann-Marie Söderholm konståkningsguldet i SM i konståkning. Tränare var Anette Craas.

Gertrud Olsson